torsdag 31 december 2015

Slutet är nära

I den mån jag tänkt på den här bloggen så har det handlat om att bara låta den självdö på grund av inaktivitet. Nu sitter jag här i Umeå och är farfar några dagar men passar även på att smita ut för att titta efter en och annan burkgömma. Och kom då på att det kanske också är läge att lite mer aktivt ställa bloggen på paus.
Under det gångna året har det blivit minimalt med burkjakt, däremot har det blivit ett antal utläggningar under tema "Gillhovsvägen". Som vanligt vid mina burkutläggningar så fungerar vissa burkar bättre än andra, således fick jag ganska omedelbart göra service på någon. Värsta grejen var den där fastsättningsskruven gick av efter ett par dagar. Och det handlade inte om nåt litet häftstift utan en ganska rejäl skruv ur en förpackning inköpt hos Biltema.
Sen har jag, under året, försökt bättra mej att leva upp till plikterna man har som cacheägare genom att göra servicen så snabbt som möjligt efter underhållslarm. Jag hoppas och tror att jag lyckats i de flesta fall, har jag missat nån så är det minnet som det hänger på.
Joo, en burk vet jag som inte är åtgärdad men som ändå fungerar hjälpligt är The Bridge #2 i Skellefteå. Där är loggen ganska full och jag så långt ifrån men jag har vidtalat en vicevärd som ska försöka få tid att titta till burken som dock fungerat hyggligt i drygt tio år.

Förr om åren planerade man alltid in lite cache-bensträckare längs färdvägen när man skulle nånstans, numera är det mest en slump om man lyckas stanna nära en cache. Återstår att göra en runda när man kommit fram, i mitt fall har det handlat om Obbola och numera Mariehemsvägen i Umeå. Oftast har det blivit expeditioner i skymningen för att inte säga rena kolsvartet som det var i går kväll. Med målet att stänga årets geocachingaktivitet med en jämn siffra i statistiken så drog jag iväg på en runda längs isiga gångvägar strax norr om Nydalasjön där jag sen tidigare hade en ohittad som heter Skogsladan, sen var det en nypåkommen som inte låg alltför långt hemifrån > Amazing Race - Kina, den sistnämnda var av king-size-format.
Skogsladan avsåg ett kanotförråd som kanotklubben hade här men som blev nerbränd ganska snart efter cacheutplaceringen. Vid gårdagens besök var brandresterna bortstädade men jag vet inte om det var därför det gick lättare att hitta burken, fram kom den hur som helst.
Den andra gömman var, i stort sett, bara pang på sedan jag kommit ur värsta radioskuggan, som kunnat undvikas om jag valt att följa gångvägen en stund till och inte gett mej in i skogen. Men jag skyller det på mörkret. Hur som helst kunde jag logga det som troligen är karriärens största cache, en fin liten trälåda som i och för sig innehöll en "vanlig" plastlåda. Och beroende på hur man räknar kan den här lådan vara ganska liten för det händer ju att burkar ligger inne i ett skjul, lada eller vanliga hus och om det då är själva "höljet" blir denna ganska liten. Med det generösare sättet att räkna blir min största funna cache "Tysta skrik" som fanns i en övergiven (?) villa strax utanför Brunflo. Tror att den burken och huset är borta nu.
Plötsligt poppar det upp en massa minnesbilder om både stort och smått men det är så dags nu, jag hade, som sagt, tänkt dra streck här och nu med måttliga 750 funna burkar i statistiken. Eller 68 stycken per år sedan starten 2004, det speglar mer hur cachandet sett och ser ut för min del.

Gott nytt år och cacha lugnt!!




onsdag 29 april 2015

Varning i stan

Nu när det mesta är inställt, jag tänker i första hand på snöskotrar och planerade skoterturer, då blir det lite tid över till funderingar.
Häromdagen kom jag på att jag måste ha åkt Gillhovsvägen ett antal gånger, först till skolan i Svenste, senare till och från jobbet, för att inte tala om diverse fritidsaktiviteter både här och där.
Med användande av all tillgänglig datorkraft har jag nu kommit fram till att det rör sig om hela 15 000 resor längs den så kallade Gillhovsvägen som för övrigt var nyflidd för drygt 15 år sedan, något som en känd cachare med stenyxa medverkade till.


Den som är någorlunda uppdaterad vet att det är 15 år sedan Geocachingen startade och då känns det inte ett dugg långsökt att göra 15 till ett jubileumstal, både för caching och resande.
Hur tänkte jag nu?
Jo, ungefär så här: det har tagit eviga tider att komma på att flera platser efter vägen saknar geocachegömmor men nu ska det åtgärdas. Alltså har det knåpats lite i snickarbua för att åstadkomma de så typiska Strulkusen-varianterna och uppslagen till möjliga placeringar är hyfsat många så det mesta har varit upplagt för utplantering, i alla fall teoretiskt.
Men så blev det lite ändrade planer då det gäller ett besök hos sonen i norr så nu vet jag inte om det blir nåt 15-årsfirande längs Gillhovsvägen runt 1 maj, kanske bara nån stilla loggning i Umeå-trakten.
Men samtidigt vet man aldrig vad som händer så det är väl lika bra att varna de värsta FTF-jägarna i stan, eller var dom nu bor, det kan bli en bråttomtur längs Gillhovsvägen, om inte nu så nån gång.

onsdag 22 oktober 2014

Ojjdå

Jaa jag vet, det har inte hänt mycket här (heller) på hela sommaren.
Det var ju så att det skulle bli ett riktigt jubileumsår i år, året är förvisso inte slut än men det känns som att det inte blir mer än så här. Nu till helgen är det skoterns dag och det vet ju alla att då tar geocachingen slut. Om jag ser rätt i min statistik så fattas det 1 loggning för att det ska bli ett hyfsat jämt tal att övervintra räkneverket på, återstår att se om det går att ordna i helgen.
Annars var det stora förhoppningar, det skulle minsann både loggas och sättas ut burkar. Nån enstaka runda blev det, sen vill jag minnas att det blev så tokvarmt å fint väder att det kändes jobbigt att över huvud taget sätta sig i bilen.
Sällskapsresan till Norge var en lagom tripp där cachingen tog oss till en del intressanta platser.
Sen susade sommaren iväg och den gångna helgen insåg jag hur väldans lite det blivit loggat under säsongen, knappt 20 burkar, snudd på skandalartat lite.
På grund av förekommen anledning så hamnade jag i Lycksele i lördags och hade väl siktat på en smärre runda där, Lycksele är hyfsat välförsett med burkar.
Teoretiskt så var vi ute i god tid men halka och dimma drog ner farten så det blev inte mycket tid över innan själva ärendet började, att bevista Spotnicksuppträdandet på Hotell Lappland. Eftersom det var utlovat snö till söndagen kändes det som en bra ide att söka rätt på en burk redan på lördagen. Tursamt nog så fanns det en gömma inom lämpligt avstånd och ca en timme före showens början kunde jag logga denna "måste-burk". Cachen var ganska precis 10 år gammal så det blev nästan lite dubbeljubileum.
På söndagsmorgonen fanns den utlovade snön på plats och nån mer caching var inte att tänka på där och då.
Däremot blev det, liksom på uppvägen, nån bensträckarcache på hemvägen. Det är då för väl att det finns anledning att stanna.

måndag 16 juni 2014

Stulbo

Nu står jubileumstillfällena som spön i backen. Det mesta hände för tio år sedan, tycks det. Självklart är det inte så men lite firande kan man väl kosta på sig?
När jag började cacha fanns det ca fem gömmor i hela Bergs kommun, efter att ha loggat några burkar tyckte jag att det var dags att sätta ut lite egna burkar. Målsättningen var att dubblera antalet gömmor i kommunen och det lyckades ganska snart.

Med början den 16 juni 2004 planterades nio burkar runt om i området under det första året och faktiskt är alla utom en aktiva ännu efter tio år. Genom att studera hur andra gjorde samt vad som sades på diverse forum så blev det några olika varianter, det "skulle" t.ex. finnas någon med vandringsinslag eller extra svår helst lite balansgång på ett brospann eller liknande. Den extremaste gömman jag haft var Bridge over deep water och fanns under Sannsundsbron.
På den tiden och i min värld fanns inte de riktigt små burkarna, rejäla grejer skulle det vara, typ 1 liter, som blev svåra att gömma. Förutom att burken blåste bort så blev den också kidnappad, troligen av en tjänsteman vid nån brobesiktningsmyndighet. Efter en hel del strul så fick gömman hamna i Arkivet, lite synd kan jag tycka ibland när jag blir nostalgisk men det är inte försent att komma igen t.ex. som ett 10-årsjubileum(?)
Det vanligaste stället att gömma en burk har länge varit "Under en sten" eller "Hagre ra fgra" som det kan stå i ledtråden. Med de tragiskt dåliga burkar man använde inledningsvis så är det nästan konstigt att man inte haft mer bekymmer med fuktiga för att inte säga vattenfyllda burkar. Filmburkar, glasslådor och andra fryslådor ÄR inte så vattentäta som man inbillar sig.
Flera av de tidigaste gömmorna har fått ny utformning och ofta i en vintersäker förvaring som nästan känns som en signatur för mina gömmor under senare år. Därmed inte sagt att det inte strular till sig med nya gömmor.

Nåväl, idag är det tioårsdag för min första gömma och den följes så klart upp med en gömma på samma tema, strul alltså.
Den första gömman placerades, ganska otillgängligt, på Strulberget. De första att logga den gången var faktiskt samma personer som blev först idag, Nutta och Filbunken. Okej, det var fler med på Strulberget har jag hört men det var mugglare hela bunten.

Gillhovs kursgård hade på sin tid en kojby i Strulbo där skolbarn från när och fjärran fick leva lägerliv under några dagar med bl.a. kolning, fiske och matlagning på "stenåldersvis" på programmet.
Numera är det ganska lugnt och stilla i kolarbyn och det växer igen så sakta men nu kanske det blir lite trafik av alla skattjägare som vill se var Strulkusen inte bor.

lördag 31 maj 2014

10 års strul


I dag är det tio år sedan det här strulet började. Då menar jag inte dessa enkla noteringar utan själva irrandet ute i geocachinglandet.
Som jag sagt tidigare så bommade jag, den 31 maj 2004, min första burk vid ruinen i Sunne för att sedan fortsätta mot Östersund/Frösön och där till slut lyckades hitta burken vid storsjöodjursspaningen nära Vallsundsbrons landningsplats.
Den cachen lär finnas kvar och har loggats trots att den blev arkiverad för bra länge sedan.
Platsen har numera en annan cache med i stort samma upplägg. Det händer ibland att man kan logga två olika geocachar på samma plats, detta är en sådan: GC2YRV8.
Det regniga vädret togs på lördagsmorgonen som ursäkt för att göra en länge uppskjuten resa till kusten. Förutom de fåtaliga delarna som fanns på inköpslistan så skulle det loggas minst en cache denna dag.
Och det lyckades faktiskt med minsta möjliga marginal, alltså bara en gömma hittad.

Första enkla burken skulle finnas vid Lotjärn nedanför Torpshammar men dels så regnade det, dels så bytte mugglarna av varandra på parkeringen vid gömman så det blev bara ett halvt försök.
I Birsta finns både nya och gamla burkar att leta men den avslappade (för inte säga slöa) stilen  gjorde att jag kom i tidsnöd så där blev det inte ens ett försök.
Men så skulle vi på ett kort och improviserat släktbesök inne i stan och då passade jag på att göra ett återbesök till gömman Cliffhanger som ska vara så lätt men som jag inte klarat av trots ett antal besök, inte idag heller kan jag säga. Om jag skyller på muggeltrafik så ljuger jag nästan.
Hur som helst så gav jag upp och drog över till andra sida ån och in mot stan, längs det som på min tid hette Fabriksgatan kom jag till nya himmelska badet där det skulle finnas en bra gömma.
I cachebeskrivningen finns en enkel anvisning hur man kan nalkas problemet och med den anvisningen var det svårt att misslyckas, trots en del trafik både bakom och framför mej.
En alldeles perfekt cache att ta som tioårsjubileum, helt osentimentalt och utan större festligheter.
För övrigt kan tilläggas att ovan nämnda "på min tid" det var när jag på sjuttiotalet jobbade på fabriken som ligger ett stenkast från cachen, alltså Sundsvalls verkstäder (SV) som numera heter nåt i stil med Bucher Emhart Glass på Universitetsallén.

fredag 2 maj 2014

Återigen

Nytt geocachingår - nya möjligheter.
Nu drar det ihop sig till jubileum, den sista maj är det tio år sedan det här strulet började. Den första cachen letade jag vid ruinen i Sunne men eftersom jag gjorde alla fel man kan göra så blev det ingen funnen där den dan. Bland fel man kan göra som relativt nybliven GPS-ägare och cachingjägare är att missa att byta koordinatsystem. Den då nyinköpta gps-manicken hade använts på skotern under vårvintern, sen läste jag nog inte på tillräckligt för att förstå att det inte dög med den inställning jag använde på Gröna kartan.
Jag irrade på ganska länge innan jag gav upp.
Senare blev det en resa till stan och då stannade jag vid Storsjöodjursspaningen på Frösön och gjorde ett försök med The Storsjö monster. Naturligtvis var det inte pang på, men efter en stund så kunde jag logga min första cache, det var den 31 maj 2004.
Cachen vid kastalen i Sunne tog jag för övrigt några dagar senare, utan gps, efter att ha studerat kartan lite noggrannare.

De här cacharna, och några till, var utplacerade av "Staffan" en av ganska få som höll på med caching vid den tiden. Vi träffades aldrig men sedan jag kommit igång med en del utläggningar så sprang vi på varandras burkar. Vad jag förstår är han fortfarande aktiv men verkar ha samma hastighet som jag har på burksamlandet.
Sen 2004 har det varit ett evigt strulande bl.a. med olika tekniska lösningar som kommit och försvunnit och som tar sån tid när man blir strömlös långt från civilisationen. Och alla möjliga burkar som man träffat på, ganska många dåliga men också en hel del guldkorn.
Platser man besökt inte att förglömma, grundinställningen är att "få" besöka en, i något avseende, sevärd plats i samband med burkjakten. Men visst händer det att man får ett ryck och drar på nån mängd-caching, bara för att.


Det går att både flina och rodna hur länge som helst när man tänker på alla tokerier man utsatt sig för under åren och det verkar inte ta slut bara för att man hållit på ett tag.
Nu är jag i alla fall på banan efter en kortare avrostningsrunda i går eftermiddag med besök i både Oviksbygden och Orrvikstrakterna.

söndag 10 november 2013

Vintertid?

Höst vid Salsåns badplats
Tre veckor efter skoterns dag fick vi ett ärende in till stan och som vanligt planerades för en massa som skulle hinnas med när man ändå var där.
Skoterns dag har blivit den naturliga gränsen för när geocachingsäsongen upphör. I år kändes det som att det fanns möjlighet att hålla på ett tag till, särskilt med tanke på att det hänt så lite för mej på senare tid.
Det stod servicebesök på programmet, dels ett mer frivillig till Salsån, dels två mer akuta till Sanne respektive Bandtrassel i stan.
I Salsån hade det visat sig att burken inte uppfyllde kraven på en driftsäker cache, det kan bli så när man har för brått att få ut en nypåkommen burklösning. I detta fall hade det kommit in vatten, trots ett ganska rejält tak dessutom var låsningen för dålig så hela innehållet hamnade på marken efter ett tag.
S.t Olov-caching vid Harrsjön
Gör om och gör rätt. Nu är det en mer traditionell lösning som förhoppningsvis håller ett bra tag. Lättfunnen är den också nu när alla löv försvunnit. Lingonen däremot var kvar, synd att ingen tog sig tid att plocka innan de frös.
Sannecachen var nog för optimistiskt gömd redan från början och när det sedan utbröt målningsaktiviteter på platsen, jaa då försvann helt enkelt den första cachen. Men nu finns en ny burk på plats, fullt synlig men ändå undanskymd om man säger så. Återstår att se om närboende iakttagare låter den vara i fred.
Bandtrasselgömman blev bortforslad tidigt i höst vid ett kommunalt projekt och har sedan stått på bevakning från min sida.
Precis när jag fick påstötning från godkännarna så blev det läge att kolla hur arbetet fortskred och det mesta verkade klart så det var bara att hitta en hyfsad lösning som kan funka utan att behöva ändra koordinaterna.
Det är ju en mystery detta och rätt knölig att ändra i lösningen.
När detta var fixat skulle jag leta reda på trettioen burkar för att runda av säsongen på sjuhundra jämt.
Johejdu va´ bra det gick.
Lingon-caching?
Tittade efter några ströburkar i Lillänge men hade siktet inställt på S:t Olovsleden vid Storsjön. Väl där så var det bara ett fåtal som gick att ta från bilen, nån geocykel hade jag inte med och att ge sig ut och gå en sen eftermiddag i november var inte att tänka på.
Om sexhundrasjuttiofem är en jämn siffra så får det bli slutresultatet för i år, alltså sjuttiofem funna i år.
I dag, söndag,  bländades man av ett vitt snötäcke vid uppvaknandet så det känns som att det bara återstår att ställa undan geocachinggrejerna och på allvar kolla upp snöskoterläget.
Visst, det kan hända mycket med vädret än men det blir nog bara lite spontancaching hädanefter, om det blir nåt alls.
Skönt i alla fall att ha rensat avställda-cache-listan inför vintern så att de vinteraktiva burkletarna har att göra.

lördag 31 augusti 2013

Höstkänning

Vid Näcksta brygga
Helt plötsligt håller augusti på att ta slut. Det var visst denna månad som jag skulle ut och logga en massa burkar för att komma upp i budgeterat antal. Och hur gick det då? Inge vidare kan man väl säga, ytterst lite har hänt på den fronten. Häromsistens hade jag en stund över vid besök i stan och då gjordes ett försök men det kom av sig i starten. Dels var mobilen stundtals ganska virrig, dels var det sjukt mycket finvädersdyrkare ute i det område jag siktade på. Sammantaget blev det hela en hittad burk den dan. Och så har det mest varit hela månaden så målet om hundra hittade i år känns långt borta.

Den ultimata cacheholken
Däremot startade jag i början av månaden ett projekt med utsättningar. Temat blev "Byar i Hackås socken", och tanken var att de flesta byarna runt om i Hackås församling ska föräras minst en cachegömma. Med början norrifrån, i Bulägden, har jag betat av några byar i sänder när tillfälle funnits.
I skrivande stund är det ett tiotal nya burkar ute och ett par i pipe line. Med tanke på att det finns cirka tjugo byar bara i Hackås närområde finns det att göra både för mej och "alla" som ska hitta burkarna. Tillkommer alla byar öster och söder om Näkten men där finns redan några luckor ifyllda, typ Tunvågen, Dödre och Kårviken.

När det gäller att vara först på plats tror jag "Haraskräcken" tagit full pott.
Processen att få ut cacharna på marknaden hänger mycket på arbetsbelastning hos reviewer/godkännare. För min del har i stort sett alla gömmor kommit ut inom några minuter eller om jag skickat innan jobbet så har de varit ute strax efter klockan nio.
Perfekt, tänkte jag, då ska jag göra ett upplägg som borde passa en cachare som jag vet jobbar mitt i Hackås men bor i stan.
Skickade iväg "Hackås" tidigt på morgonen, med uträkningen att den skulle vara ute perfekt till morronfikat. Naturligtvis dröjde det, just i detta fall, ända till kvällen innan den blev godkänd. Så var det med det upplägget.

Paus ........

onsdag 31 juli 2013

Sommarstiltje



Nu är det bara några minuter kvar av juli månad och om några dagar är semestern slut för denna gången.
Burkjakten har inte kommit igång på allvar ännu så de stora förhoppningar jag hade för tre månader sedan har inte infriats. Och om jag ska hinna ta dom hundra burkar jag brukar logga per år, jaa då kan det bli svettigt under andra halvlek dvs fram till skoterns dag i slutet av oktober.
Liten cachetur i Holmsund
Visst har det blivit ett par attacker ut i burklandet men jag har även åkt förbi sådan ställen som tidigare år varit givna logg-stopp.
Midsommarafton blev även i år en cachingafton men en powertrail borta i Sunne/Orrviken, kanske inte värsta cachingupplevelsen men blev ett rejält lyft för statistiken med 20 loggade i ett svep. Dessutom blev det några turist-cachar som uppvärmning och avslutning innan man drog sig hemåt vid tvåtiden på midsommardagens morron.

Av en tillfällighet blev Mugglarfrun och jag med ut på en minitur nordvästut från Svenstavik upp mot Hovermo där det äntligen blivit en gömma. Trevligt påhitt både cacheutläggningen och inbjudan att åka med dit för loggning tillsammans med Nutta och Filbunke.

Så var skåningarna här i Jämtland och ordnade ett event, tyvärr körde det ihop sig med annat, annars hade jag gärna varit där och lyssnat på den stollige burkjägarens äventyr i staterna. Joy.se lär ha plockat 5461 burkar på 14 dagar, knappast en lugn och skön semester!

Också en cacheburk
Ett par burkar har dragit på sig ett antal DNF och det är ju aldrig roligt för någon. Jag brukar ge letarna ett par chanser innan jag åker på servicerunda eftersom jag åkt på åtskilliga falsklarm, men ibland måste man inse att något är fel.
Den lilla behändiga burken "Gripande" försvann under oklara omständigheter så den fick förnyas både vad gäller plats och utförande. Det var en lite roligare plats den förra med hjälpsamma blomhandlaren och damerna på andra sidan gatan. Men samtidigt kändes det inte bra att cachare använde husväggen som klätterhjälp för att nå upp. Alltså fick det bli en annan plats när den ändå skulle servas.
En annan lite lustig historia var cachen "Vika" som försvann tillsammans med hela huset där den var gömd. Burken har numera fått en ny placering i närheten av den tidigare platsen.
Vikbron - vy mot Viknäset
Burken vid Vikbron i Fränsta har dragits med problem till och från så jag blev till slut tvungen kolla hur det stod till med den, och visst, den var borta - tror det är tredje burken som försvunnit. Troligen den mänskliga faktorn som orsakat försvinnandet så den nya burken fick en liten anordning för att motverka slarvig återplacering.
I detta nu får jag oroande signaler från "Åsarna gamla kyrka", måste nog bli en sväng däråt också, liksom "Hara ångbåtsbrygga" som enligt ryktet kan vara oåtkomlig pga byggaktiviteter.
Så det finns att göra. Dessutom ska man försöka få ut några nya burkar. Och logga över 50 cachar innan hösten. Som sagt, svettigt blir det .... för en slöcachare ....!

onsdag 1 maj 2013

Islossning

Nu är skoteråkningen avslutad för säsongen dvs på den här sidan midsommar.
Det har blivit lite av en tradition att göra en liten avrostningsrunda i geocachinglandet den första maj, så även i år.
Denna gång blev det en nästa löjligt liten runda runt södra delen av Storsjön, från Svenstavik upp mot Oviken och över till Hackås.
Som vanligt när man passerar Hovermo funderas det varför det inte finns en cache där och som vanligt blev det ingen denna gång heller.
För ett par år sedan var det väldigt nära, jag kollade olika alternativ och för att passa i miljön hade jag tänkt ut en lite klurig lösning. Av diverse skäl blev det inte av då men man vet aldrig vad som kan hända. Allra bäst är det naturligtvis om någon annan lägger ut nåt där.
Samtidigt behöver jag ut med några fler burkar om jag ska hålla balansen mellan utlagda och hittade, jag har försökt ligga på 1:10 och då fattas ca fem utläggningar (jag har en arkiverad och ett event i statistiken som säger 57 utlagda).
Vid rundningen av Myrviken passerar man den gamla festplatsen Fröjdholmen där det sedan en tid funnits cache i serien "dansställen i Jämtland".
Den gömman fick bli årets första cachestopp och den hittades ganska raskt även om jag först inte trodde att den skulle vara så nära insläppet.
Senast jag var så nära båthamnen pågick diverse snöskoter-på-vatten-aktiviteter, i dag var det mest dyig sjöbotten och isflak där i viken intill cachen, Storsjön var rejält tom på vatten.
Första cachestoppet var det f.ö. inte riktigt för i mitten av mars satt vi i Skoterdårarnas förening och fikade vid en cache i Ansätten (Offerdalsfjällen) men eftersom jag där och då förträngt att det fanns en burk där räknas det inte som en misslyckad sökning eftersom det inte var nån sökning men stopp vid en cache.

Efter loggning bar det raskt vidare över mot Hackåssidan där en travesti på Det bästa lilla horhuset i Texas väntade.
Den sökningen måste vara den snabbaste på mången god dag, det handlade bara om sekunder sedan bilen parkerats intill byggnaden, ett så kallat Hibbhus. På armlängds avstånd och i ögonhöjd från passagerarsidan satt den, burken.
Ordet Hibbhus myntades sedan cacharen Hibben63 använt främst transformatorstationer  som gömställen för sina cachar så pass många gånger att det blev något av en signatur och alltså ett nytt ord.

Det har hänt att resultatet från en cachingrunda bara blivit en hittad burk så när vi var uppe i det dubbla antalet kunde Mugglarfrun och jag nöjda styra hemåt och burkletarsäsongen anses invigt.